Kritik av politisk ekonomi - FO REAL!
Jag har tänkt en del på alla dessa söta herrar "marxistiska ekonomer". Jag har kommit fram till att dom suger. Vet ni varför? Jo för att i grunden är dom alla knähundar på Johan Norberg. Varför då, undrar ni. Jo därför att dom inte förstått ett piss av Marx "kritik av den politiska ekonomin". Går du på en föreläsning i "marxistisk ekonomi" så kommer du att introduceras för begrepp som vara, mervärde, variabelt kapital och sådant. Sedan får man lära sig att det är mycket viktigt att byta ut borgarnas ekonomiska kategorier med dessa nya begrepp.
Problemet med detta är att man inte förstått att hela poängen är att man inte kan förstå världen med ekonomiska begrepp. De marxistiska ekonomerna försöker närma sig verkligheten genom att debattera tillväxt, BNP, handelsavtal tills de blir blåa i ansiktet. Till följd av det så förstår de, precis som liberalerna, politik genom att följa kongresser, tidningar, partiledare och organisationsuttalanden (jag menar så klart inte att sådant är ointressant, bara det att det ligger "ovanpå" en reell klasskonflikt som inte nödvändigtvis avspeglas perfekt i den administrativa politiken).
Hela poängen anser jag är att man inte kan förstå världen med ekonomins statistiska helvete. Det klart att man ibland måste generalisera. Men när en människa mer diskuterar världen i siffror och kalkyler, än i konkret analys av hur produktionen och klassammansättningen ser ut, då är man verkligen på svag liberal is.
Vad betyder detta svammel från min sida egentligen? Jo att du som inte förstår vad de stora marxistiska ekonomerna snackar om gott kan ta det lugnt. Det är dom som inte fattat att Marx poäng i grunden är att det som är intressant är hur produktionen och klasskonflikten ser ut - och att det ekonomiska svammlet är en dimridå ovan de reella förhållandena. Det räcker inte med att byta ut ordet tillväxt mot "kapitalackumulation" för att särskilja sig. För att förstå kapitalet måste vi börja i hur det mänskliga livet fungerar helt enkelt. Och i stor skala så måste man så klart tänka mer abstrakt, prata om ett samhälleligt liv osv. Men vill man t..e.x förstå hur kapitalismen förändrats, då måste man börja i att kolla hur olika konkreta produktionsprocesser ser ut. Det enklaste är att börja med sin egen arbetsdag och sedan jämföra med hur en arbetsdag såg ut inom samma yrke förr.
Att börja med att titta på ekonomiska diagram, när man vill förstå förändringar i kapitalismen (globalt som lokalt) är ungefär som att öppna ett världsatlas om man vill kolla vad det är för väder ute.
Skulle jag alltså börja med befolkningen skulle jag börja med en kaotisk föreställning om helheten, och genom närmare bestämningar skulle jag på analytisk väg komma mot allt enklare begrepp; från det föreställda konkreta till det allt tunnare abstrakta, tills jag skulle nå de allra enklaste bestämningarna. Därifrån skulle resan åter anträdas, tills jag åter kom till befolkningen, men denna gång inte till befolkningen som en kaotisk föreställning om helheten utan som en rik totalitet med många bestämningar och relationer. - Marx, Den politiska ekonomins metod