Comviq + Bodström = opiumkrig
Skådespelet är ett ständigt opiumkrig för att hamra in uppfattningen att nyttigheter är detsamma som varor …
Guy Debord
När GD likställer skådespelssamhället med ett opiumkrig åsyftar han de krig som England (och delvis Frankrike) förde mot Kina på 1800-talet. De gick till så att opium pumpades in i Kina för att England skulle ha något att byta mot Kinas dyrbara handelsvaror. Man skapade behov hos den kinesiska befolkningen som krävde att Kina importerade opium. Detta ledde givetvis till ett omfattande missbruk i Kina. När Kina desperat försökte avbryta importen av opium genom att hindra engelsmännen från att föra in det i landet - attackerade England Kina och tvingade kineserna att se sin egen befolkning bli beroende av knark. Vid två tillfällen tvingade man med krut och kulor igenom den massiva flödet av opium in i Kina. Med tiden blev såklart opium en del av det kinesiska livet. Ett reellt behov hade tvingats på de kinesiska massorna. Helt plötsligt hade England en vara som de stolt kunde byta till sig te, silke och porslin med. Och kineserna bytte.
Detta påminner mycket om hur företaget Comviq behandlar sina kunder (en grupp jag tillhör). Jag blev stoppad på stan av en manisk försäljare som aldrig frågade mig om jag ville ha hans produkt (jag är helt seriös, jag blev aldrig tillfrågad, jag blev beordrad). Han sa bara: "jaha du har kontantkort, men då ändrar vi det till abonemang så tjänar du svinmycket pengar varje månad" - och vips, efter massor av svåra knep, förminskande och tillrättavisning, så hade jag skrivit på en lapp där jag godkände att Comviq gjorde mitt kontantkort till abonemang. Eller ja det var så det lät.
Jag fick aldrig nån riktig info om hur det skulle gå till. Helt plötsligt en dag ser jag bara att mitt kontantkort är dött. Efter många om och men får jag hem ett nytt kontantkort som är bundet till mitt abonemang. Det som från början bara var att skriva på ett papper och tjäna en massa pengar blev direkt ett helvete med att jag var tvungen att föra över alla mina nummer till det nya kortet samt att jag fick en massa pin-koder som är omöjliga att hålla reda på. Nu sitter jag t.e.x med mobilen avstängd för att pin-koderna ligger hemma hos morsan medan jag sitter hemma, mycket man har för att man ringer billigt nu! Sedan kommer det på sådana grejer som att man inser i god tid efter att nu är jag inte alls lika anonym längre. Mitt kontantkort var aldrig formellt bundet till mig som person, men nu kan alla mina sms spåras till min identitet. På en kort tid så insåg jag alltså att det inte var så flashigt. Det trista är ju egentligen inte just den här grejen, det är ju att det överallt är samma visa. Små processer som tvingar in en i en massa skit och till råga på allt hänvisar till ens sunda förnuft när de gör det!
Men det värsta var ändå i morse, och det är här opiumkriget kommer in i bilden, när jag bakfull låg och sov i svinottan. Gissa inte om jag blir väckt av en rad sms från comviq. Dessa innehöll olika former av grattismeddelanden - för att Comviq bjudit mig på en månads musiksignal som spelas upp när folk ringer till mig! Helt ofrivilligt, från min sida, måste alltså alla som ringer till mig utstå värdelös porrfilmsmusik där det är tänkt att det skall tuta informativt om att min mobil ringer. Och det tycker Comviq alltså att det är värt att väcka mig för att gratulerande informera mig om vad jag blivit påprackad. Snacka om att pressa in påstådda behov i folks stackars huvuden. Och det hemska är att snart kommer man väl sitta där och köpa sådan skit själv. Om inte annat för att byta ut den nuvarande porrfilmsmusiken. Och om man skulle få för sig att göra något emot detta blir man genast utdefinerad som en vådligt obehaglig provokatör som förr eller senare måste tillrättavisas av staten.
Ja det är ju så att man spyr. Jag tror att jag måste gå en promenad och lugna ned mig.
