Resor i mörkret
Ikväll var det stor gathering hemma hos farsan, mycket trevligt. Svingod risotto var basmålet. Sedan fick vi köttätare äta kött bredvid om vi ville. Jag måste dock erkänna att parmaskinka alltid varit en skum företeelse i mina ögon. Det smakar lustigt och har en märklig konsistens - ingenting för en nordbo!
Efterätten var baklava som jag faktiskt tycker har tagit sig med åren. Jag minns att jag smakade det för säg fem år sedan och att jag då tyckte att det mest gjorde mina arma smaklökar förvirrade. Kanske var fem år en bra tid att stabilisera dem för nu smakade dessa bakelser ljuvligt!
Jag tog ett promenadvarv på elljusspåret sedan för att få igång kroppen igen efter sådana mängder av kokt ris och andra godsaker. Det var lite läskigt för att belysningen var inte påslagen och ungefär halvvägs var det kolsvart där träden låg som tätast! Mycket obehagligt eftersom det är fullt av rötter och gropar i spåret som är som gjorda för att vricka mina stackars spiror om man inte har någon uppsikt. Jag skämtade med mig själv att det är en skitborgerlig sak att synen lyfts upp till huvudsinnet och försökte släppa bilderna och låta de andra sinnen träda fram istället. Det roliga är att det faktiskt funkade. Nästan direkt lyckades jag orientera mig var jag var genom att vässa öronen och lokalisera den stora bilvägen. Sedan kunde jag faktiskt känna marken under mina fötter insåg jag när jag kände efter. Trots gummisulorna går det alldelles utmärkt att känna hur marken är formad om man bara känner efter och tar det lugnt - något som man garanterat inte gör i de ögonblick då man inser att årets vurpa är på väg och man bara kan be till högre makter att kotor och liknande inte skall krasa vid landningen. Efter ett tag hade jag helt fördrivit den obehagliga känslan av att vara ute i nästan kolsvärta och jag kände mig som en riktig agent.
När jag kom hem tittade vi på filmen Heart of Darkness. Jag tyckte faktiskt att den var sådär. Det trista är att jag inte ens känner mig peppad att läsa boken då jag bara känner att budskapet är torr antikapitalism inlindad i svårgenomtränglig poesi. Motbevisa mig gärna!
Imorgon skall vi prata om maskinernas utveckling. Sedan måste jag ta itu med mitt liv. Det känns rätt jobbigt faktiskt. Men lite kul också.
