Olle i Stockholm

July 19, 2006

Trött

Just nu är man rejält trött. det har nämligen varit en ganska tuff dag. Vi började som sagt med föredrag om alienation. Det var verkligen en sjukt bra inledning rent pedagogiskt. Trots att det inte var så mycket nytt för mig på detaljnivå så var det oerhört givande med ett sådant bra föredrag som länkade ihop så mycket man aldrig riktigt satt i sammanhang.

Det här handlade det om i korthet:

Alienation är att vara främmande inför sin essens. Marxismen lyfter fram en essens hos människan. Detta är att den är produktiv till sin natur. Telos är inte som Massimo beskrivit, och jag själv på denna blogg, ett mål. Det är att utvecklas i linje med sin essens. Det som skiljer människan från djuret är alltså att den producerar sitt uppehälle och anpassar naturen efter sig själv. Kapitalets telos är P-VP’ - värdeförmeringen. Under värdeförmeringen producerar individen inte sitt eget uppehälle utan hon producerar åt andra samtidigt som får nöja sig med andras produkter. Man kan alltså inte relatera till sin egen mänskliga aktivitet. Därför vänder kapitalismen upp och ned på vad som är mänskligt och vad som är djuriskt. Det som borde vara mänskligt - att skapa de mest avancerade  livsmedel med sin kunskap och arbetskraft - blir hjärndött och något man gör utan reflektion. Medan det som borde vara djuriskt - att äta, supa, knulla och vila upp sig inför kommande mödor - blir mänskligt.

Sedan var det massa mer men det har jag glömt bort. Imorgon skall vi lyssna på föredrag om miljökatastrofer och liknande. Det blir säkert livat.

5 Comments »

The URI to TrackBack this entry is: http://olleistockholm.blogsome.com/2006/07/19/trott/trackback/

  1. Hmm. Jag undrar om inte detta blir någon slags humanism, en alienation i feuerbachianska termer, snarare än i marxska. Just detta med någon mänsklig essens i produktivitet känns faktiskt rätt tunt om man betänker att även vissa apor är “produktiva” i den bemärkelsen att de producerar redskap och tillägnar sig naturen på ett målmedvetet sätt. Jag är helt enkelt skeptisk till att det skulle finnas något utpekbart mänskligt väsen. Är det snarare inte under just kapitalismen som människans väsen skapas till att vara endast produktiv (för kapitalet)?

    Nu kanske jag låter som en primitivist, men det vet du ju att jag inte är, men är det inte också någon slags teknologifetisch i att producera “de mest avancerade livsmedel”. Raketflygplan är väldigt avancerade och har hög hastighet, men är inte dessa problematiska då de förkroppsligar kapitalets formering av tid genom acceleration?

    Jag har också sedan tidigare svårt för denna distinktion mellan djuriskt och mänskligt, men än mer sedan jag läste den civilisationskritiska romanen Ishmael, som dels kritiserar den mänskliga särställningen, dels kritiserar den likriktande maskin som vårt samhälle innebär, dels försöker ställa frågan om produktionen av en framtida existens utan ett tvångsmässigt behov av ständigt mer avancerade existensmedel (självklart kan man tänka sig utveckling likväl).

    Sedan kan man med Althusser och Théorie communiste diskutera om den epistemologiska skillnaden mellan alienation hos den unge Marx och Feuerbach och den alienation som framställs i Marx ekonomikritik. Där håller jag nog faktiskt på dessa gubbar.

    Heilige!
    Ättestupan

    Comment by Ättestupan — July 19, 2006 @ 8:29 pm

  2. Tycker också att det är en högst problematiskt definition utav mänskligt kontra djuriskt. Att det t.ex. inte skulle ligga något mänskligt och värdefullt i att ge sig hän åt de kulturella begär som fyller våra upplevelser runt superie, knullande och lättja låyrt konstigt. Att öht. tro att man definera vad som är produktivt utan att definitionen skall bli färgad utav de produktionsförhållanden vi idag lever under är för mig främmande. Produktivitet verkar enligt ovan beskrivning likställas med dagens samhällelig produktiv aktivitet. Alienation som begrepp blir i detta resonemang både nedsmutsat och oanvändbart.

    Comment by redundans — July 20, 2006 @ 12:26 pm

  3. Jag funderar på att slänga upp en personlig reflektion över vad vi egentligen blir bestulna på när jag får tid. Därför väntar jag lite med de tankarna..

    Tänkte bara slänga ut några funderingar kring “primitivismen”. För mig är kommunismen en stor jävla tankeställare. Revolutionen är den process som praktiskt och teoretiskt sammanbinder människans kollektiva tankeställare. Vi ser nu en värld bortom vår kontroll. Att generellt försöka utröna vilka bruksvärden som är konstlade och vilka som är något att ha blir ett omöjligt projekt just nu. Primitivismen ger väldigt klara svar på frågor som man enligt mig idag inte kan svara på. Man driver vind för våg mellan olika påtvingade behov. Alla levereras i samma vidriga gamla form. Man kan på ett privat plan försöka sålla och skapa sig ett så givande och värdigt liv som möjligt. Eller bara falla tillbaka på de mest grundläggande njutningarna. Att äta gott och finna en trevlig kvinna/man brukar ju vara ett ganska säkert kort. :-)

    Men tillbaka till den där tankeställaren.. Revolutionen som attack på och undandragande från. Vad är det för utrymme som förhoppningsvis öppnas upp då? Ett utrymme där vi faktiskt kan ställa oss frågan, “vad är det här bra för?”, på riktigt. Att försöka utröna en enskild varas förtjänster idag och försöka göra principiella ställningstaganden gällande detta känns för mig mer eller mindre omöjligt. Vi kan konstatera att kapitalismen stöper både produktion och konsumtion i sin egen form och att det av den anledningen inte går att ta över samhället. Men att veta vilka fabriker som ska brinna och vilka förbannade dumburkar som ska slängas på sophögen är väl mer eller mindre omöjligt idag. Jag antar att alla här har sett Office space, men jag rekommenderar scenen där kontorsslavarna slår sönder sin plågoande för er som lyckats missa det.

    Men jag har ju mina egna små funderingar. Jag tror det var mig den gamle stofilen Bildt tänkte på när han upprördes över den “rödgröna röran”.

    Heilige!

    Comment by skorpan — July 20, 2006 @ 3:24 pm

  4. Det språkliga förfallet är snarare ett symptom än en sjukdom. Livets vatten sinar. Ordet har fortfarande sin betydelse, men inte längre någon mening. Det ersätts också i stor omfattning med siffror. Det blir ur stånd till diktning och overksamt som bön. De grova njutningarna tränger undan de förandligande.
    Ernst Jünger

    Comment by skorpan — July 20, 2006 @ 3:27 pm

  5. skorpan: Du uttrycker en sanning. Exempelvis innebär mitt avfärdande av primitivismen inte ett avfärdande av att vissa människor faktiskt skulle vilja skapa sig ett litet självförsörjande jordbruk mitt ute i skogen med minimal kontakt med omvärlden. Det är ju kapitalet som har ambitioner på att vara allomfattande (en totalitet), inte kommunismerna. Om någon vill överleva på att nomadiskt driva runt och samla in bär och växter tycker jag helt enkelt det är OK. Det jag riktar mig mot i primitivismen är väl snarare det ideologiska systemet som stänger möjligheter och framförallt är extremt fientlig mot allt vad såväl kulturell som teknisk utveckling heter i sig.

    Samtidigt vill jag en utforskning av rymden, men det ryms likväl i detta tänkande. Du uttrycker en djup sanning i orden “principiella ställningstaganden gällande detta känns för mig mer eller mindre omöjligt”.

    Heilige!
    Ättestupan

    Comment by Ättestupan — July 20, 2006 @ 7:58 pm

RSS feed for comments on this post.

Leave a comment

Line and paragraph breaks automatic, e-mail address never displayed, HTML allowed: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>



Anti-spam measure: please retype the above text into the box provided.

Get free blog up and running in minutes with Blogsome
Theme designed by Chris M