We are the real countries
Rubriken ovan är från filmen Den engelska patienten. En döende kvinna skriver ett brev till sin älskade som desperat försöker hitta en doktor åt henne ute i öknen. I filmen läses brevet upp i diktform och är bitvis riktigt ljuvligt. Med orden citerade i rubriken menar kvinnan att människorna, i synnerhet hon och hennes älskade, aldrig kan reduceras till nationalitet eller härkomst. De verkliga länderna, det som verkligen betyder något, finns i människan själv och i mötet med den hon finner gemenskap i. Ja det är ju iget nytt. Men smaka på det. We are the real countries. Jag gillar det.
Idag kom jag för övrigt på att jag tror att jag är mer partigängare än vad jag tidigare trott.
Åhå, detta sista stycke låter intressant. Har du lust att utveckla?
Comment by Ättestupan — July 14, 2006 @ 2:03 am
Ja, lagom kryptiskt.
Jag vill också höra hur du tänker om det.
Comment by Selig — July 14, 2006 @ 11:18 am
Utsidans parti kämpar vi väl alla för..
Comment by Dennis — July 14, 2006 @ 3:54 pm
Men Olle du har väl alltid varit sosse?
Jag skulle snarare säga att vi är små diktaturer, små proletaritets diktaturer!!!
Comment by Undertecknamn — July 14, 2006 @ 6:40 pm
Nej ingen sossepamp här inte. Var inte oroliga.
Jag har bara gått och funderat lite på vad för typ av organisering jag vill ha och jag är rädd att lenin vilar kvar mycket över de tankegångarna. jag tänkte skriva en liten post snart som ni gärna får stöta och blöta. men det är mera åt lenin i skandinavien än lenin i ryssland1917, kan jag lova.
Comment by Olle i Stockholm — July 14, 2006 @ 7:32 pm
Dennis: Självklart, men det förknippar jag inte med begreppet “partigängare”, som ju i sig är ett invektiv som använts framförallt av de enfaldiga “frihetliga” och andra former av antika kommunismer (rådisar osv.).
Olle: Frågan är väl om inte faran för voluntarism lurar runt hörnet (”vad för typ av organisering jag vill ha”). Detta påpekar jag i all välmening, då jag själv har försökt syntetisera determinismen och voluntarismen, i min serie Bortom normativitet. Jag menar också att Lenin mycket väl kan få lura i bakhuvudet, han är nödvändig i någon mån, såväl primärt som sekundärt via Althusser, Balibar osv.
Men jag ställer frågan om det inte är av nöd att bygga denna vilja, denna praktik, på redan existerande praktik, genom gränsöverskridning, förstörelse av begränsningar osv. Dvs. syntetisera “viljan” med en determinism. Detta ger partibygge genom militanta undersökningar, blad om olika sektorer av kapitalet, bygge av kontakter med andra självaktiva utanför den traditionella vänstern osv.
Nu har du ju inte presenterat dina tankar än, så jag går måhända händelserna i förväg och säger saker som du redan är medveten om. Men jag menar att detta är saker som måste begrundas för att inte hamna i en reviderad leninism (såsom exempelvis den autonomistiska marxismen), dvs. en som affirmerar sin egen praktik och inte söker dess begränsning.
Nu blev jag långrandig.
Heilige!
Ättestupan
Comment by Ättestupan — July 15, 2006 @ 6:58 pm
Ättestupan: slappna av. jag fattar inte hur du resonerar när du väljer att besvara en rad som inte säger någonting med ett långt svar. det är ju ingen diskussion utan rent pekpinneri. ingenting för mig.
Comment by Olle i Stockholm — July 15, 2006 @ 7:42 pm
Jag ber om ursäkt om du uppfattade det som pekpinneri, det var just det jag försökte undvika genom att inleda sista stycket med den mening jag gjorde.
En otålig och rastlös själ söker ibland saker som inte finns där: antydningar om vartåt det lutar, när det inte presenterats än. Men jag ska försöka hålla mig tills du presenterar din syn på sakernas tillstånd.
Se det som ett starkt intresse för vad du funderar kring, inte som en diss eller som pekpinnar.
Heilige!
Ättestupan
Comment by Ättestupan — July 15, 2006 @ 7:55 pm
Hey, nu ska vi inte bli sura på varandra.
Jag vet inte om Lenin jag.. Nu har jag inte läst så mycket AV Lenin (egentligen inget alls, förutom Staten och revolutionen för väldigt väldigt länge sedan), men det jag läst OM Lenin, främst via Negri, har inte imponerat mig så väldans mycket. Jag känner hur som helst inte att jag funnit någon storhet hos Lenin. Jag menar, partiet finner vi ju redan hos Marx. Det givande i partibegreppet är, som jag ser det, att organisering och kapitalkritik (kritiken av den politiska ekonomin) knyts samman. Men behöver vi läsa Lenin för att förstå detta? Som Negri visar i sina tidiga texter (i t ex de som finns i Books for burning) gör Marx detta redan i Grundrisse, om inte tidigare.
Sen gillar jag begreppet projektualitet mer. Dels för att partibegreppet, som jag ser det, främst kretsar kring organisering, medans projektualitet vänder upp och ner på frågan om organisering. Sedan har projektualitet (från latinets projectum - framkastande) en mer affirmativ karaktär då den innefattar etik och gemenskapande. Men det kanske bara är ordbajseri.
Comment by Selig — July 15, 2006 @ 8:16 pm
Kom ihåg att kommunism är en gryta som lagas med kärlek. Något man endast i snörräta led kan marschera in i med dunkla drömmar i huvudet. Solen skiner och säden vajar på fälten. På andra sidan jorden smyger samtidigt nattvarelserna in i samma gemenskap, vad dessa skuggvarelser har på hjärtat har jag ingen aning om..
Comment by skorpan — July 15, 2006 @ 8:20 pm