Olle i Stockholm

Imorgon skall jag vara "cirkelledare" för Kapitalet-cirkeln. Det är lite spännande faktiskt. Fast egentligen innebär det bara att jag ska hålla lite låda om köpet av arbetskraft och produktionen av absolut mervärde.

När jag läste sidorna vi har till imorgon kom jag att tänka på filmen Gettysburg. Det kan säkert låta ovanligt idiotiskt, även för mig, att sitta och tänka på film när man läser kapitalet. Men filmen handlar ju om amerikanska inbördeskriget och hur man "befriade" slavarna. Många tårdrypande scener beskriver vilket outsägligt hjältemod som fanns hos dem som kämpade för slaveriets upphörande. Det har man ju alltid fattat att det inte var en befrielse i någon egentlig bemärkelse. Men i Kapitalet får man reda på väldigt tydligt vad det egentligen handlade om, så här står det nämligen:

"För att ägaren skall kunna sälja den som vara, måste han kunna förfoga över den, alltså vara fri ägare av sin arbetskraft, herre över sin egen person. Arbetskraftens ägare möter penningägaren på marknaden, och de träder i förhållande till varandra som jämlika varuägare, endast olika i det hänseendet, att den ene är säljare, den andre köpare, men bägge juridiskt likställda personer … För att förvandla pengar till kapital måste penningägaren alltså finna den frie arbetaren på marknaden, fri i dubbel mening, dels på så sätt att han som fri man råder över sin arbetskraft som sin vara, dels i så måtto att han inte har andra varor att sälja, utan är lös och ledig, fri från alla de ting som kan hindra honom att nyttiggöra sin arbetskraft."

Alltså: Kapitalismen behöver en arbetarklass (ingen nyhet) - som måste vara fri på väldigt explicita villkor. När nordstaterna ville avskaffa slaveriet så ville de framför allt skapa ett samhällsskikt som "frivilligt" gick till fabriken och jobbade. Det är bara skrattretande att tro att det handlade om något annat.