Löpning
Ikväll var jag ute och sprang. Det har blivit en trevlig vana för mig. Dock insåg jag först ikväll hur sjukt mycket jag ryckt upp mig med den senaste tidens träning. Jag sprang nämligen med min kollektivkompis som är en skicklig boxare och har spenderat mycket tid i olika träningslokaler i sina dar. Och efter ett tag märkte jag att jag faktiskt var snäppet piggare i stegen än honom. När jag var klar hade han gett upp och jag hade tillryggalagt över en mil på personlig rekordtid.
Det hela fick mig att tänka på, den överlag kassa, filmen Greenstreet Hooligans med Elijah Wood. I en scen beskriver han hur härligt det är att inse att ens kropp inte är gjord av glas och att den faktiskt tål en hel del stryk. Det kände jag i hela mitt väsen när jag för en gångs skull visade mig kapabel att kuta över en mil ganska snabbt utan att bli helt förstörd.
Jag har visserligen aldrig haft speciellt dåligt självförtroende. Men jag har ändå alltid, vid utmaning från en kompis i en fysisk sport, fått nöja mig med en andraplats. Det tror jag förvisso har varit ganska nyttigt för ens person. Jag har aldrig varit särskilt mycket för människor som har varit bäst på allting i sina liv och som tror att de kan tokäga upp alla som kommer i deras väg. Men för alla oss andra som inte upplevt livet som ett idoga segerskördande kan en liten glimt av bekräftelse vara nog så nyttigt. Därför sitter jag här och firar min seger med en kaviarmacka.
Det låter som en härlig upplevelse. Men akta dig, snart kommer jag att följa med ute i spåren.. =)
Comment by skorpan — July 7, 2006 @ 12:00 pm
Freak
grymt imponerad!
Comment by Piaplutt — July 11, 2006 @ 11:05 am