Olle i Stockholm

Jag har rakat min arma skalle. Det var efter en svettig springtur som jag tog beslutet. Jag såg kalufsen och hjärtat sjönk av tanken att jag stod inför att reda ut den djungel som växte på mitt huvud. Tänk vad icke-innehav av balsam kan göra för ens hår! Vill du se ut som trasselsudd? Då är lösningen nära, se då bara till att icke-köpa balsam nästa gång du handlar så går dina drömmar i uppfyllelse! Tja jag valde alltså att ta fram trimmern och raka av allt på fyra röda istället för att försöka rädda den usla ursäkten till frisyr som betungade mig. När jag någon minut senare såg mig i spegeln tittade en sibirien-fånge eller möjligtvis en nazist på mig från andra sidan spegeln. Det enda jag kan göra nu för att inte bli rättmätigt nedslagen av kidsen i Bredäng är att klä mig som en hiphopare. Jag väljer alltså hellre att bli utskrattad som en whigger än nedslagen som en nazist, den förstnämnda gruppen har jag i alla fall vissa sympatier för vilket jag faktiskt inte har för den senare (dock höll jag på Tyskland i fotbolls-vm).

Hårlös och eländig har jag valt att fortsätta läsa Massimo de Angelis istället för att deppa över mitt nya äggformade anlete. Tyvärr har det inte varit alltför spännande grejer. Kanske hade det varit nytt och fräscht för den ingrodda partigängaren men för mig är mycket sådant som man läst om och om igen i tidskrifter som riff-raff. I fortsättningen kommer han att slänga sig med tre begrepp som han tycker karaktäriserar kapitalet bra: kapitalets telos, kapitalets drive och kapitalets conatus.

Telos är ett slags mål hos kapitalet. Men han använder inte ordet mål eftersom det lätt kan förknippas med det uttalade målet för en eller flera kapitalister. Istället är telos kapitalets allmänna mål som gör att det oberoende av enskilda individers tyckande stakar ut vägar för sin expansion och erövrande. Telos kan ses som en immanent kompass hos kapitalet.

Begreppet drive använder Angelis för att beskriva kapitalets permanenta påtvingade brådska. Då handlar det inte om enskilda personers stress utan om att alla de små produktionsprocesserna skruvas upp av det stora "nätet" och varje enskilt kapital alltid tycks befinna sig i en sjuk brådska. Angelis sammanfattar begreppet drive till "a sense of urgency" hos kapitalet.

Begreppet conatus är ett begrepp Angelis lånat från Spinoza. Det kan beskrivas som en naiv och omedveten förmåga att förebygga framtida problem. Här kommer klasskampen in i bilden som Angelis menar ofta är en conatus för kapitalet. När kapitalisterna vill ha snabba och stora profiter och försöker skära i välfärden kan klasskampen gripa in och rädda kapitalet från nedskärningar som skulle riva upp hål i reproduktionen av arbetskraft.

Lägg märke till att Angelis inte använder begreppet kapitalism. Han är kritisk till begreppet eftersom det antyder att kapitalet skulle vara som ett slags akvarium som vi alla simmar omkring i (obs detta var mina ytterst fria tolkning) när det i själva verket bara är en av många sociala krafter och nätverk vi lever i. Detta tycker jag är lite rörigt. Var kommer alienationen in i bilden? Kan det ses som en kritik av teorierna om den reella underordningens spridande utanför fabriken? Än så länge ger han inte mycket till svar. Förhoppningsvis kommer det senare i boken!